Mina minidiktsamlingar

En samling av Lars Larsens minidiktsamlingar 2010-2011

Yeschua

Publicerad 2016-08-10 13:27:00 i Allmänt,

(Denna minidiktsamling skrev jag 2010. Jag var ganska psykotisk då, och samlingen är influerad av den jesuspsykos som jag hade då)

 

 

 

(avskrift av en handskriven mini-diktsamling) Kan läsas till tonerna av denna låt. 

Till Mohamed Omar



Synen

Det var på ön Patmos.


Jag grät över min vän som torterats
och slaktats av romarna.


Då hörda jag plötsligt en basunröst bakom mig:


"Jag är inte död. Se, jag lever i 
all evighet. Och jag har nycklarna
till döden och dödsriket."


Jag vände mig om. Och jorden vek bort,
och himlen tömdes, och helvetet också.


Förlåten i Tabernaklet rämnade
jag såg rakt in i det Allraheligaste


fyra djur stod på Förbundsarken


och en av dem


var en människa.



Herdarna och Lammet

Vi hade sett på dem som våra undersåtar
och slavar.

V slog en av dem, när det inte lydde.


En gång på en vidsträckt äng
rymde den snabbaste av dem, ett ungt Lamm,
besatt av en avlägsen sång

vi hörde den också
och rymde efter, hack i häl

sömngångaraktigt,
som i okänt rike

följde vi sången
som försvann i natten.



Delning

Det var egentligen meningen 
att han skulle ligga på golvet
insvept i mina kläder
mellan mig och Josef

men åsnan gav oss ingen ro
innan vi delade uppenbarelsen


med henne



Bocken 

Jag trodde han var en praktisk man.
Han hade ju arbetat med mig
sedan han var sju.


Dessutom var vi esséer
och motståndare av den ledande läran
i Templet


Han inte bara gick vilse i Templet


han horade också med den rabbinska



lärdomen

 



Den nakna mannen


En gång såg jag
en naken man ihopkrupen på marken
i den kalla Maj-natten i öknen.

Han berättade att han hade
kissat på sig i upprymd glädje

och att en skock får hade ätit upp hans kläder
medan de hängde på tork

nu vågade han inte längre återvända
till människorna.

Vi grät ihop
och delade mitt kamelskinn
mellan oss,

det räckte bara till att betäcka
det viktigaste.

Jag lärde den utsvultne mannen
att äta insekter,

men när jag skulle tvätta hans ner-
sölade kropp i floden och såg

det Skapades ljus i hans kött
som en Ruach sväva över vattnet


såg jag att han var min kusin, min
lekkamrat

från barndomen. 



Bokrullen

Esséerna var förföljda på den tiden.
Vi tog vår tillflykt till grottor i 
öknen.

Vi väntade på Messias.

En gång trängde en gosse i tjugoåren 
in i en av våra väl gömda hålor.

Vi tog honom på bar gärning. Han 
hade öppnat en av våra dyrbaraste
skriftrullskrukor. Den förseglade. 
Jesajarullen.

Han var klädd i fårskinn, och hade 
löss.

Vi pryglade gossen, och jagade
honom ut i öknen.

När vi återvände till hålan, och
skulle försegla rullen igen, såg vi
en handfull torkade insekter och blad
bredvid krukan.

Jesajarullen hade fått randanmärkningar.


Vi glömmer dem aldrig. 



Loppan

Han tyckte inte om att vi
kallade honom "Rabbi".

Kalla mig inte "Rabbi", sa han,
kalla mig "Loppan".



Barnen

Barnen flockade sig kring honom
där han satt på golvet i synagogan.
För tusende gången upprepades samma
frågor, men han gjorde det till en
underhållningsgren för sig själv.


-Vad heter du?
-Stumpen.
-Var bor du?
-I hålor.
-Är det sant att du har loppor?
(tystnad)
-Har du en tjej?
-Ja, Shekina!
-Vem är din mamma?
-Ett lamm.
-Va?
-Djuren har adopterat mig.
-Bor du i vildmarken?
(tystnad)
-Är du Moses?
(tystnad)
-Vad heter du?
-Rumpgubben.


Det slutade alltid med att fariséernas rabbiner 
kom och skiljde dom åt.


-Låt honom vara ifred!, sa de.



Apelsinförsäljaren

Han brukade smyga under mitt
försäljningsbord och plocka åt sig
halvruttna apelsiner från sopkorgen.

Jag gillade det inte, och gläfste till,
men han gjorde det alltid så kvickt
att jag inte kom åt honom.

En gång såg jag vad han gjorde 
med apelsinerna.
Han åt den lilla färska delen av 
en halvrutten apelsin.

Jag såg honom dela den färska
delen med tiggarna som satt med
sina tiggarskålar dagarna i ända.

Men de ville inte ha. De var för fina
för sådant.



Duvförsäljaren


Det var påskhögtid i Jerusalem, och jag stod och
sålde offerduvor på Templets förgård.

Jag hade en jättebur full med duvor.

Jag blev kissnödig, och bad min fru 
bevaka duvorna medan jag gick bort
för att kissa. Jag tog pengarna med.

När jag kom tillbaka var alla duvorna
borta. Jag blev panikslagen, och visste
inte vad jag skulle göra. Min
fru berättade att någon galning hade släppt 
ut duvorna medan hon var ivrigt upptagen
med ett samtal. Penningväxlarnas bord
var omkullvälta.

Jag såg en här av vita duvor sätta sig
på Templets krön.

Moses hade kommit. 



Vid bordet

-
Varför rymmer du inte genast tillbaka 
till vildmarken? Vet du inte att dom 
är ute efter dig?

-Jag är här för att dela min mors öde.

-Vems?

-Hennes?

Han pekade på lammstuvningen.

-En lärjunge är inte förmer än sin mästare.

Och han utlade Skrifterna för dem.



Lammet

Synden började med tillfångatagandet och
slaktandet av lammet.


Det var den första synden. Adam lämnade
paradiset när han fångade och slaktade
ett lamm och klädde sig i dess skinn.


Han gjorde sig till djurens herre och fång-
vaktare. Herde och chef istället för bror.


Synden skall även upphöra med lammet.
När lammet får bli vår herde, och leder
oss tillbaka till Livets vattenkällor, 
enheten med allt Skapat, som är paradiset.


En gång gick jag vilse i öknen vid floden Jordan.
Det var den gången fåren åt upp mina kläder,
och jag blev som Adam i paradiset. Jag var 
den gången redo att svälta ihjäl i öknen, ty
jag vågade mig inte naken tillbaka till människorna.
De hade kunnat stena mig. Jag var redo att 
träda in i paradiset.

Nu har min nya Adamsnatur, min lammnatur,
ätit upp mitt goda ryktes kläder. Jag är redo
att bli ihjälslagen som upprorsman. Ty nu
har jag blivit naken mitt bland människorna.

Den som återförenar sig med djurriket, och 
blir djurens bror och jämlike istället för deras 
fångvaktare, måste vara redo att dela
djurens öde bland människorna. Men den som 
lider med djuren, skall förhärligas med dem.

Frukta därför inte! Jag går till min moder

från evighet.



De tjugofyra martyrerna

Det var på ön Patmos.


Jag grät över min vän som torterats
och slaktats av romarna.


Då hörde jag plötsligt en basunröst
bakom mig:


"Gråt inte. Lejonet av Juda har segrat."


Jag vände mig om. Och jag såg in i det
himmelska Tabernaklet, in i det Allra-
heligaste. Ett slaktat lamm låg på 
Förbundsarken.


Och jag såg tjugofyra troner kring
lammet, och på dem satt tjugofyra 
martyrer
med kronor på sina huvuden


och när de fyra djuren på Förbundsarken
sjöng sin älvolika duvsång av sorg
över det slaktade lammet


kastade de tjugofyra sig på sina 
ansikten, och överräckte sina kronor
av gråt


åt Det som Lever


i evighet. 



Duvsången (Moses och Lammets sång)

Moses! 
Yahwes tjänare!
Moses!  Allahs tjänare!
Moses!  Elohims tjänare!
Kom, Moses, Yahwes tjänare, kom!


Yeschua!  Allahs tjänare!
Yeschua!  Yahwes tjänare!
Yeschua!  Elohims tjänare!
Kom, Yeschua, Allahs tjänare, kom!


Mohammed!  Elohims tjänare!
Mohammed!  Allahs tjänare!
Mohammed!  Yahwes tjänare!
Kom, Mohammed, Elohims tjänare, kom!

osv. med alla profeterna, helgonen och martyrerna


* * *



Ordförklaringar

Allah: Guds namn på arabiska. Betyder "Den Ende Guden".


Allraheligaste, det
: Det innersta rummet i det judiskaTabernaklet, dit ingen 
annan fick gå än översteprästen, en gång om året. 

Mohammed: "Den siste profeten". En reformator av judendomen
och kristendomen, som lagt grunden för Islam, den sista i
raden av Abrahamitiska religioner.


Elohim
: Hebreiskt ord för Gud.

Esséer: En apokalyptisk-revolutionär judisk sekt i antiken, med 
messiasförväntningar. Levde bl.a. i Qumrangrottorna 
nära floden Jordan.

Förbundsarken: Guds tronstol (symboliskt) i Tabernaklet. Man har 
ofta avbildat den med två gyllene änglar, stående på knä
mot varandra uppe på arken, men ursprungligen var det
keruber som stod där, och i Hesekiels och Uppenbarelse-
bokens syner är keruberna djur (grek. "zoon"), inte änglar.
Fyra keruber, ett i varje hörn, fulla med ögon, med sex 
vingar, märkvärdiga insekter eller sagoväsen/älvor, som 
även tänktes vakta vägen till Livets träd i paradiset.
Förbundsarken rymde Mose stentavlor och Arons blommande
stav. 

Martyr: En som dör för sin tro. Exempel på tjugofyra martyrer:
Abel, Jesaja, Johannes Döparen, Jesus
Petrus, Paulus, Polykarpos, Ignatius av Antiokia, Justinus Martyren,
Origenes, Al-Halladj, Giordano Bruno, Girolamo Savonarola, Jan Hus,
William Tyndale, Balthasar Hubmaier, Michael Sattler, Miguel Serveto, 
Miguel Molinos, Edith Stein, Etty Hillesum, Martin Luther King, Oscar 
Romero, Roger av Taizé

Ruach: Det hebreiska ordet för "ande". Används om Guds Ande. Kan också betyda
"vind". I dikten anspelar jag på de första versen i bibeln. 

Rabbin: Judisk lärare, rabbi. Tolkade Moselagen för folket.

Shekina: Hebreiskt ord som betecknar "Guds närvaro" eller "Guds härlighet". 
Även betraktat som en feminin aspekt av Gud. Arabiskan och islam har en besläktad term: "Sakina". 


Tabernaklet: Urbilden för det judiska templet. I början var det bara ett stort
förflyttningsbart tält, och hette Tabernaklet. 

Yahwe: Hebreiskt ord för Gud. Betyder "Jag är".

2010-12-18 @ 13:27:57 Permalink Poems Kommentarer (0) Trackbacks () 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela