Naturuppståndelsens visor
(avskrift av en liten handskriven minibok på 30 sidor, som jag skrev 2010)
(ingen copyright. Tillhör "Public Domain")
Fårskallens apokalyptiska soppvisa
Och snart stiger det en rök som heter Ragnarök
och doft av lök
från vårt kök
Vi ska göra hela civilisationen till
soppa med sill och dill.
Och vet du vem det är som ska få soppan vår
jo, ett får
full av sår
ett fånget, slaktat vilddjur ska ha bröllop snart,
det närmar sig med fart.
Kan du gissa vem som bjudes in till bröllopet:
Dom utan vett
och etikett
Bara fårskallar och idioter kommer att
taga den sleven fatt.
För vet du vad vi kokar våran soppa på:
lagar å
regler små
Hela skrotsystemet med sin gamla hierarki
den puttrar nu däri.
Och det står alltsammans i vår gamla bibelbok
Där en tok
gör sig klok
Det heter Fårets bröllop, det är Vilddjuret
som ska få rocka fett.
Antikrist, det icke-djuret, Monstret nummer ett
o-djuret
blir middagsrätt
Vilddjuret ska segra, människan ska bli god och mätt
och ett med djurriket.
* * *
Naturmystisk uppståndelse
O, hur gärna jag skulle vilja
försvinna för gott i en jätteskog,
och slutligt förenas med allt icke-mänskligt
och aldrig komma tillbaka mer.
En ofattbar längtan har gripit mig efter
förening med resten av skapelsens liv
Att uppgå i gudomens väldiga källa
och glömma att jag nånsin var utanför.
O, måste jag vänta till fysiska döden
innan jag helt kan smälta in
i detta brusande LIV som omger mig
och suger mig in i sin ström.
Kanske kunde jag dö före döden
såsom den heliga mystikern lärde
Men vad är det då som mig håller tillbaka,
jag som har dött från all civilisation.
Måste jag en gång gå fullständigt vilse
i jätteskog för att finna den där
hemliga platsen som bara kan finnas
slumpvis av vilsegången själ.
O, hur gärna jag skulle vilja
förvandlas i kroppen till djurlikhet
ensam i jätteskogens mörker
med gudomen dallrande i min själ
* * *
Naturens väckelsesång
O, du som går
år efter år
och trälar i skola och jobb.
O, du som aldrig förändrar dig
men har fastnat i reglernas form
medan resten av skapelsen svallar iväg
i instinkternas väldiga storm.
O, du som är
utanför där
utanför skapelsens hem.
O, du som har isolerat dig
i din egen ensliga vrå.
Minns du ej längre din barndoms sång
som sjöngs utav gräsmattans strå?
Vill inte du
avsluta nu
din gråtrista slavexistens?
Måste du vänta till dödens dag
innan du släpper dig fri
och förenar dig med myrornas här
och måsarnas jubelskri?
* * *
Undret i skogen
Medan de fromma
sitter i bänkar
och lyssnar till tal om
dödas uppståndelse
går jag i skogen
och upplever hemligt
uppståndelses verklighet.
Medan jag skådar
undret i skogen
går mina tankar
till dom i bänkar
som väntar och väntar
att något ska ske dem
som sker här i skogen
så självklart och enkelt
som luften jag andas.
* * *
Ordspillorna
(tillägnad István Molnár)
Mor Natur, fastän ej någonsin
med civilisationsspråk ditt väsen kan beskrivas
så låt mig dock med spillrorna av min
fåfängas grymma mur få leka, trivas.
Hur kan jag någonsin från dem mig gömma,
de ligger ju utspridda överallt
nu efter att jag skådade din ömma
uppenbarelses vulkaniska gestalt.
Låt mig med dessa ordspillror få leka!
Helt tills de vittrar sönder av sig själv.
Mitt i sin fulhet vill jag dem dock smeka
djupt ner i en förlåtelsens älv.
Det är där de helst skall dö, när varje minne
av förlåtelsen sin uttydning har fått
och inte värker längre långt därinne
men har gråtit färdigt för gott.
* * *
Förvandlingen i skogen
På en av mina många långa vandringar
med bara fötter, utan mat i säcken,
kom jag in i en av dessa skogsförvandlingar
som stundom lockar människor bort till näcken.
Det var en visa skogen sjöng, som fick mig
att tappa sans och fattning för en stund.
Jag klädde genast av mig naken, för att ej
någonsin mer tilltäppa själens mun.
Jag rullade mig runt på skogsängsmarken,
extatiskt som på förste Adams tid,
alltmedan larverna de sjöng i barken
och solen den lyste så blid.
Då kom den över mig, den dunkla anden
som stundom lockar mig att ta farväl
av allt, och stilla smyga ut mot randen
och i vildmarken förlora min själ.
* * *
Efter döden
Vårt minne blir det sista som dör,
det skall fladdra upp och lysa på vårt sista
kanske är det därför vi bör
endast varsamt skriva ting på minnets lista.
Vår tanke blir det sista som dör.
Den ska resa sig och stirra in i döden
för leta efter svaret på varför
den ej får resa vidare mot nya öden.
När minnena och tanken har dött
i den sista stora uppgörelsestunden
då skall glömskan komma, dunkelt och sött
och vi förenar oss med apan och hunden.
* * *
Ronjas uppståndelse
(avskedsdikt till Ronja Aarniala)
Ronja,
det späda barnaljuset i din varelse
har gått in i den stora Förvandlingen
in i den stora Födelsen
det är bara barnaljuset som går vidare
bara det i dig som ryms i en livmoder
som är så mjukt och näpet
att det överlever övergången
till en musexistens, en blåklocksexistens
jag såg det där barnaljuset
redan i din mänskliga varelse,
det uppfyllde nästan hela din kropp
du förlorar inte mycket i övergången
* * *
Hymn
Och nu går jag och väver den väven
som är vävd runt uppståndelsens tempel
Och nu går jag i ring runt och väver
denna väv kring uppståndelsens tempel
Och nu går jag i sju varv och väver
det som vävs omkring solarnas tempel
Och jag går för att möta den sången
som är vävd kring uppståndelsens tempel.
* * *
Männskodjurets domedagspsalm
Det skall komma en dag,
då förtycket skall bli glömt,
Inga väktare finns mer,
ej poliser mer vi ser.
Då all natur skall bli vår,
och fritt instinkten leka får.
Vilken underbar dag det skall bli!
Refr.: Vilken dag det skall bli,
när Systemet är förbi,
När ingen straffar våran lek,
och ingen vaktar på oss mer.
När apor tar oss i hand
Och leder oss till djungelns land,
Vilken underbar dag det skall bli!
Slut är sorg och besvär,
inga jobb ska finnas där,
Inga krav och ingen press,
inga regler, ingen stress.
Och för evigt skall vi bo,
i djungelns djupa frid och ro.
Vilken underbar dag det skall bli.
Vi skall nakna gå omkring,
och äta mangofrukt och ting
som växter fritt och utan smak
av industri och köpenskap.
Alla skall då finna fram
till en egen liten stam
som ska leva ihop som en familj.
(Jim Hills sång är förebild)
* * *
O, sköna dag
O, sköna dag när jag av djur
blev bortryckt från vårt ekorrhjul.
Jag trodde aldrig att det fanns
en sådan frihet någonstans.
Refr: Sköna dag! Sköna dag!
När djuren tog mig till sitt bröst.
Nu har jag mod, nu har jag tröst.
Från samhällslagen blev jag löst.
Sköna dag! Sköna dag!
När djuren tog mig till sitt bröst.
O, sköna dag när moder jord
mig gav sitt första lösenord
så jag slapp in, in till mitt hem
där djuren och där träden bor.
Nu ser jag fram, fram till den dag
då alla frias från all lag.
Och tills kollapsen kommer skall
jag nynna på min myretrall.
(Psalmen "O Happy Day", av Philip Doddridge är förebild)
* * *
Nattens valp
O, den nattens nos
som kysste mig.
O, den mörka nattens valp
som kysste buren i min själ.
Refr: O, den mörka nattens valp,
o, den mörka nattens valp
som kom till mig en dag
med sin blöta nos.
Nattens mörka hundskall
som ljuder i min cell
gör den till en livmoder,
en öm violoncell.
* * *
Höstförvandlingen
Och nu kommer hösten med sin livgivande kyla.
Dess väsen märkes bäst när man sover utomhus.
Och nu kommer hösten som en död före döden,
den låter oss få känna hur det blir när vi ska bort.
Jag längtade så i mitt inre efter döden,
och så kom plötsligt hösten med sin årliga död.
Man ej behöver vänta till den sista stora döden.
Man får vänja sig sakteligen vid den varje höst.
Och aldrig jag visste att döden var så ljuvlig
som nu när jag känner på dess väsen denna höst.
Så skimrande klarfrisk och ren som en istapp
som väcker mig med oanad förvandlingskraft.
Och låter jag då höstens väsen tränga in i märgen
och lever jag mig in i den så helt att jag dör
före döden, då slipper jag att fly till självmordstankar
för att redan nu få uppleva döden.
* * *
Kom som du är till Naturen
Kom som du är till Naturen
Böjd under samhällets tyngd
Livet som utgår från djuren
Renar din själ från all synd.
Refr: Lägg dig i vildmarkens armar
Slå dig till ro vid dess bröst.
Hör hur det stormar där ute
Här är det stillhet och tröst.
Säg varför längre du dröjer
Borta från Moder Natur
Världen bedrager ditt hjärta,
Håller instinkten i bur.
Tiden försvinner så hastigt
Aldrig den kommer igen
Snart skola dödsflodens vågor
Rulla mot livsstranden hän.
Tänk när engång djungelns portar
Öppnas för människan igen.
Tänk när Naturen oss famnar,
Aporna hälsar oss hem.
(T.B.Barratts sång är förebild)
* * *
Evighetens jubelsång
Jag sjunger jubelsång
i evigheten lång
Min Mor Naturen vilar
i gränslös majestät
Som klara solen ler hon
och går på lätta fjät
:/: Hon är Modern min :/:
O Moder Jord, så mild
dig längtar jag så till
Kom varma famn att värma
till liv min döda djurlikhet
Låt mig dig efterhärma
som aporna i lekfullhet
:/: Drag mig efter dig :/:
Är ej Naturen mild
som med oss leka vill
Vi alla har fördärvat
i lag och straff vår väg
Och så har hon förvärvat
oss djurens salighet.
:/: Vore vi än där :/:
Var är väl glädje lik
den uti djungelrik
där alla djuren kväder
en ny och ljuvlig sång
som åskans jubelväder
och urbasuners klang.
:/:Vore vi än där :/:
("Jeg synger julekvad", norsk julpsalm, är förebild)
* * *
Dig vare lov, O Moder Jord!
Dig vare lov, O Moder Jord!
Du värdig är vår vördnads ord!
Vi lovar dig nu och till evig tid:
Helig, Helig, Helig är du o, Moder Jord.
Dig djur och mänskor lov hembär
Dig lovar alla älvors här
Dig lova alla dvärgar, alver, troll
Helig, Helig, Helig är du o Moder Jord.
Ditt folk, o Moder, lovar dig,
Din skapelse förlustar sig
Nu i din skönhet och din ljuvlighet.
Helig, Helig, Helig är du o Moder Jord.
(Psalmen "Dig vare lov och pris, o Krist" är förebild)
2010-12-04 @ 14:14:58 Permalink Poems Kommentarer (2) Trackbacks ()
